Jag skulle vilja samla ihop några saker, sätta mig i en bil, och åka långt bort någonstans. Stanna i ett hus vid stranden. Lära mig spela piano. Utveckla skissandet. Dricka oändliga mängder av kaffe och låta håret vila och växa. Lyssna på fantatiskt bra musik, vara själv med mina tankar. Skriva. Sova ut. Morgondopp. 

 

Jag har kommit fram till att jag älskar Sheryl Crow. Hon gör ju så himla söta låtar? Har liksom smyglyssnat på henne i några år, såg henne i ett avsnitt av One Tree Hill när jag var yngre, och har varit fast sen dess. Hon gör liksom verkligen "stå-framför-spegeln-med-en-håborste-som-mikrofon-och-mima-till" låtar. Ingen sorg utan bara kärleks-kaxiga låtar. Haha. Lyssna på "Soak up the sun" så förstår du.. Föresten, dagens quote: 

Citat från filmen "Under the Tuscan Sun" (såklart, min favoritfilm♥). Detta sägs av Lindsey Duncan när hon förklarar för Frances varför hon är så full av liv, är entusiastisk över varje liten detalj av livet. Tänk att vara det, varje dag? Det här orden ligger mig så varmt om hjärtat för att det är så sant. 

 

Samtidigt som jag mer eller mindre intar ett deprimerat beteende mellan mitt äta, jobba, sova-liv, är jag ändå glad att jag på något sätt har kvar den där bubbliga känslan i magen emellanåt. Den där hopp/förväntansfulla känslan som liksom tar över kroppen när den får brusa upp. Den kommer när jag planerar, sätter undan pengar på resekontot och drömmer mig bort lite. Varför är jag så jäkla bra på att drömma om framtiden istället för att leva i nuet? Fast det är nog tur det, annars skulle jag aldrig komma iväg någonstans. 

 

Jag var inte gjord för det här. Det kanske låter lite högfärdigt av mig, men det är absolut inte så jag menar. För alla vill ha olika, eller hur? Och må man alltid göra det som gör en lycklig. Men jag är inte gjord för Sverige. Jag älskar såklart detta land som alltid kommer vara mitt hem, där min familj är, men jag behöver bo någonstans där det händer mer saker, och där det är varmt. Med en stadspuls. Där man kan äta sent på kvällen, oändligt många barer att möta nya människor på, där man kan se gatuband spela på kvällarna, eller där man kan se massa olika konserter på en månad. Där man kan gå långa promenader och bara njuta av utsikterna. 

 

Nu kanske ni tror jag tänker på Rom. Men jag vill bara komma iväg till en stad som lever. Helst där solen aldrig riktigt går ner.

 

 

 

 

Fint hus på Via Del Corso.

 

Kanske världens mest romantiska sak att färdas på. Inte häst och vagn. Vespa är det bästa.

 

 

 

Hey guys! Konstigt att man hör vårfåglar sjunga nu? Känns väldigt tidigt, även om jag tycker det är underbart att höra. Som ett tecken på liv från naturen, i det här mörkret.. Längtar så himla mycket tills våren kommer, har mycket planer och roligt att se fram emot, som jag kämpar som f-n att spara pengar till.. 

 

Anyway, nu när började skriva om våren blev jag så himla GLAD, helt plötsligt. Tänk soolen, tänk att resa, tänk att dricka kaffe utomhus.. Åh. I'm so glad to be alive. Har iallafall tänkt på de ställen jag vill åka till i sommar, vilka är följande;

 

♥  ROM, såklart, min stad, mitt andra hem, mitt vackra, vackra Rom. Vill träffa alla vänner igen, dricka drinkar på Campo och åka vespa i sommarnatten. Vill även se andra städer i Italien, så om Florens, Pisa, Sicilien, Genova. 

♥  TYSKLAND, vill jag jättegärna åka till, har aldrig varit där. Enligt många är det ett coolt land och Berlin ska vara helt galet. Dit vill jag.

 

♥  PARIS, every girls dream, right? No need to say more. 

♥ SCHWEIZ, vacker natur.. vackra pojkar. Nej, men vill verkligen dit. 

 

 

Vill egentligen ha med resten av Europa på listan, men det får börja såhär.. Kul va?!