Ibland när Linda och jag är i Rom, kan vi få lite nog av Rom. Vi blir liksom arga på staden, trafiken och äckliga killar som aldrig tycks lära sig att "how long will you stay in Italy?" INTE heter "HOOOW manYY TimeS you StaY in Itaaaliaaa?", så denna gången när vi var där bestämde vi oss för att gå till Termini (tåg/metro-station) för att boka en tågbiljett, någon annanstans med en strand, ett hav och hotell. Man kan ju tänka sig att vi skulle ta Amalfikusten, Cinque Terre, Sardinien, SICILIEN eller någon annan drömplats, men nej nej. Vi hade spenderat a bit too much de första två veckorna, så fattiga flickorna beställde helt enkelt en biljett till Priverno för €8 var. Därifrån tog vi en buss till Sabaudia, en liten turistfri badort där endast italienare semestrar. Efter att ha irrat runt i centrum ett tag hittade vi tillslut ett hotell, Le Palme. Där checkade vi in, lade oss på sängen och pustade lättade ut, äntligen hade vi kommit ifrån Rom!! Vi duschade, fixade oss, gick ut, drack Amaretto sour och älskade livet. Det finns såklart fler historier, men lite måste censureras såklart... 

 

Dag två spenderades på stranden, givetvis. Vi solade, åt en hemsk caprese, gömde oss för människor ifrån gårdagen (Sabaudia är väldigt LITET, värre än Gävle). När vi tyckte att vi fått färg på eftermiddagen, gick vi tillbaka till hotellet, duschade och fixade oss, och gick ut. Vi hamnade på en klubb på stranden (La Giunca) som låg några meter ifrån vattnet, det var sån SJUKT bra DJ som spelade massa gamla/nya/skitbra låtar som han remixade in i varandra, alla dansade barfota och vi hade så sjukt kul. Vi åkte med ett gäng på 6 killar (knäppa i huvudet!!?) till en strand vid en gammal borg, Torre Paola. Himlen var så stjärnklar, ni vet när det lyser miljoner? Jag lade mig ner i sanden, lite berusad och hög på livet, stängde ögonen och slappnade av. Någonstans i fjärran hörde jag dunket av Linda som ramlat, och 6 killar skrikandes "are you OKAY Linda?!". Jag hörde henne skratta, så det gjorde jag också, hon gick och lade sig bredvid mig, och jag visste, att hon kände samma känslor som jag också gjorde i den stunden. Sen låg vi där i sanden, två svenska tjejer med 6 italienare liggandes runt om, alla tittade på stjärnorna och ingen sade något. När solen började gå upp åkte vi till hotellet, innan vi somnade tungt i sängen sade Linda till mig, utan att öppna ögonen, "Moa, jag saknar Rom". Jag kunde inte hålla med henne mer. Morgonen efter lämnade vi Sabaudia för att åka tillbaka till Rom, tacksamma men ännu gladare över att få komma hem igen. ♥