Det är mycket som kommer med att bli äldre. Ikväll var jag hemma hos Bella och tittade tillbaka på gamla bilder, på bara två år ser vi så himla annorlunda ut. Allt vad "tonårsfett" heter är liksom borta i ansiktet, nu ser man absolut inte på något sätt ut som en tonåring längre. Det är sorgligt samtidigt som det är spännande. Jag kommer ihåg när jag var 13 år, åh gud vad jag var nyfiken på hur jag skulle se ut när jag var 20. Lite blev som jag tänkt mig, annat inte. Men så oviktigt det känns ändå, utseendet. Det jag uppskattar som mest hur jag, varje år som går känner mig starkare och säkrare på insidan. Att jag mer och mer vet vad jag vill, och lyssnar på mig själv. Jag är absolut inte där jag vill komma än, men jag är på god väg. Och det gör livet så otroligt mer spännande.