.. Så sitter man här igen. Hemma, vid köksbordet. Det är snöblask och grått utanför fönstret, kaffebryggaren är i full gång med att göra det där otroligt "uttvättade" kaffet jag har kommit till att inte gilla längre. Det är varken fylligt, fullt med smak eller kolsvart. Inte som italienskt kaffe. För det är det jag älskar nu. Denna helg som passerat har varit den tråkigaste, mest händelselösa på länge. Det regnade & snöade. Det var kallt. Det enda alternativen till att gå ut var Heartbreak, eller kanske Interpool. Vi är inte i Rom längre, och ACK O VE, det märks så tydligt. Inte ens kunde vi välja en ypperlig restaurang i utkanten av centrum att gå till, för att avnjuta en bruschetta, pasta cacio e pepe och rödvin. Att sitta ned vid ett bord, inte bara ha trevligt med varandra, utan även ha trevligt med människorna runt om. Det är det som gör Italien så speciellt. För det är verkligen sant som man säger, ingen vet bättre hur man njuter av livet än the italians themselves. Som turist sitter man där och tänker, trots att man är på en perfekt semester har man ändå aldrig så trevligt som italienarna själva på samma restaurang/bar/café.