... Vi omges av dem hela tiden. Frestelser är ofta njutning blandat med ångest, en bitterljuv känsla som känns ungefär likadan innan som efter man ger efter. Det kan tillexempel vara suget att äta den oöppnade Marabou-kakan i kylskåpet (trots att du lovat dig själv att hålla dig borta från sötsaker), en cigarett efter lunchen i skolan (även om du sagt till dig själv att det inte är värt att få lungcancer, ful hy etc för fyra minuters "njutning"). Det kan vara att ringa och sjukanmäla sig till första lektionen för en extra sovmorgon, köpa något man egentligen inte har råd med, gå ut och festa fast du är sjuk, eller bli förälskad i förbjuden frukt. Ja, vi omges av frestelser hela tiden, de stryker runt om oss och bara väntar på att vi ska vara dumma nog att ta oss för av dem. Jag har dock lärt mig att se frestelser som möjligheter istället. Möjligheter till att hitta nått bra i det dåliga, vilket man faktiskt gör vid vissa tillfällen. Så, ibland är det är faktiskt okej att ge efter. Hur ska man annars lära sig att göra rätt till nästa gång?