Valborg

 
Den sorg jag kände över att tvingas missa Valborg i Uppsala var faktiskt ganska stor. Jag älskar den här dagen i Sverige, äta en god middag tillsammans, att dricka öl i ekonomikumparken, träffa sköna människor, alla snygga killar som verkar vallfärda till Uppsala just denna dag, att vara med sina vänner, spendera en härlig hotellnatt på Scandic, äta hotellfrukost, åka tåg hem på eftermiddagen sådär skönt bakis med en rolig kväll i bakhuvudet.. Det är hur jag vill fira Valborg!
 
Nu är jag i Rom, det är iofs också jättekul. Vi ska äta middag ikväll, dricka lite på någon uteservering och sedan gå till en klubb som har ett "Valborg" event for swedish people, haha. Hoppas det är massa svenskar där!!
 
Vi kör en Romfavorit i repris, hon och jag ♥
 
 
 
 

Trastevere

 
Nej, vi festar inte hela tiden. Bara väldigt mycket. Det är oftast då som kameran åker upp..
 
Skillnaden med att gå ut hemma i Sverige och här är stor, här är man ute till 5 på morgonen, men man är nästan aldrig full. Italienarna dricker inte på samma sätt som svenskar, vilket är skönt tycker jag. Alkoholen behöver inte tala för dig. Love Italy.
 

Art Café

 
Jag älskar att vara på Art Café. Men bara när jag har VIP-band. :P 
Linda och Zlatan-kind-of-look-a-like
Här får ma tips om hur man ska dansa
 

Om ni tror att italienska killar är charmiga, romantiska och gulliga....

 
.... Tänk om :/ Blä. (MEN finns såklart undantag, som tur är :))
 
 
 
 
... Det värsta är att han är helt normal i verkligheten, sen när han skriver är han sjuk i huvudet?! Herre gud...

Ordinary day...

 
När man är i en stor stad är det verkligen så att allt kan hända. Håll i er nu, för det här kommer en spännande händelse.. Efter att ha ätit en pizzaslice, spillt lite tomatsås på min vita klänning, bitchblickat 28 män som stirrade på mina former ville vi göra något... fridfullt. Vi gick till Pincio och njöt av utsikten utöver Rom där man ser nästan allt, Vittorio Emanuele, Vatikanen osvosv.. Det var en varm sommardag, kanske ska tilläggas?
 
Jag står och försöker få in en bra bild på den vackra utsikten, när jag plötsligt hör en väsande mansröst i mitt högra öra. -"Where are you from, beautiful?". Jag vänder mig förskräckt om och ser en gråhårig lång man klädd i Armani kläder med sin korta kompanjon vid sin sida. Jag ser mig om och upptäcker att Linda, helt plötsligt är borta. Ensam står jag där mitt i en klump av turister som tycker det är jättekul att lyssna på hur de äldre männen försöker samtala med mig medans jag tafatt försöker ta bilder. Mitt i en obekväm konversation om att mitt namn låter som franskans "moi", hör jag en betryggande röst som säger "nämen är du svensk??". Det var då han kom, D*vid *u*an*er (kan inte skriva hans namn, känns som att han googlar sig själv!?). Han var en fotograf från Stockholm som tillsammans med sin kollega Ivan var på äventyr i Rom, räddde mig från de äldre herrarna och tog fina bilder. Man känner ju sig liksom tvungen att visa dem runt när dom väl var här, så vi for til Trastevere och drack drinkar, försökte spela in en musikvideo och hade inte sådär jättekul man vill ha. Så jag och Linda körde en, "vi ska upp och jobba imorgon", hoppade på en buss mot Piazza Venezia och gick till vårat ställe, Scholars. Det var allt från den händelsen. Ciao.
 
 
 

Date-night by Colosseo

 
Jag har växt upp med Linda, min bästa vän Linda. Vi träffades 6 år gamla, oförstörda tills vi lagligt fick börja dricka alkohol (för ja, vi var verkligen änglar innan, hehe), och har tillsammans hittat på lite olika saker vi ska göra tillsammans någon gång i livet. En av dom sakerna var att gå tillsammans på en riktig dejt med två bästa killkompisar! I dejten skulle det liksom vara hela paketet; bli upphämtade, tagna till en fin restaurang, dricka vin och äta god mat och helt enkelt ha jättekul. Vi tänkte det här ungefär när vi var 15, och det har ju inte direkt hänt något storslaget i Gävle de senaste åren.....;/ 
 
Hur som helst, vi är i Rom, vi är unga och snygga och kände faktiskt att det är dags nu. Så när våra underbara, mysiga, snälla vänner Alessio och Claudio frågade om dom fick bjuda oss på middag sa vi såklart ja ♥ 
 
Det var jättekul :D
 

Angryyy

 
 
Jag blir så ARG!! På mig själv alltså. För att jag inte har bloggat. Jag kommer ju glömma mina dagar här..
Jag ska bätta mig NU. Är lycklig och glad iallafall! Hörs snart, kram.
 
 
 

Latte Macchiato


Söndag

 
I söndags var jag och Linda såklart, på världens mysigaste restaurang i Campo de fiori. Vi åt såklart pasta, och hade såklart en liten bakfylla i kroppen. Innan det var vi till colusseum och strosade runt, det är så vackert på kvällen! Vi satte oss på en bänk vid Vittorio Emanule och njöt av utsikten, av staden vi bor i och utan hela livet.
När vi hade ätit klart middagen, plingar det till i min telefon. Det var min aussie ♥ Inte kan vi säga nej till att komma till Yellow trots att det är söndag, eller...? Of course not. Vi gick dit, drack öl/vin/whatever och hade så myysigt så. 
Nu måste jag åka till Australien också...
 
 

Lördags

 
Den här kvällen var hur kul som helst. Först var jag och Linda på The Yellow, drack vin & Vodka lemon för 2 € styck, jag träffade en australiensisk dröm som log med ögonen även när han var allvarlig, så jag tror jag blev kär. Vi dansade och träffade massa au pair tjejer. Sen drog vi vidare till Circolo degli Artisti och hade ännu roligare där, hängde med våra enda italienska killkompisar, Alessio och Claudio (se bild nedan) ://  Lämnade aussien i dimman men säger som  jag sa till honom, "I will never forget his eyes". Klyscha ♥♥
 
 

RomRomRom

 
Idag är en bra dag! Har träffat en familj jag eventuellt ska börja jobba hos. Känns superbra, mamman är halv-engelsk så ingen mer knagglig engelska ♥ Här får ni lite bilder från de senaste dagarna, (i den bilden med bilarna satt påven i egen hög person, vi såg honom väldigt bra och alla jublade när han åkte förbi, kändes väldigt mäktigt :)
 
Är så trött på dessa bilder som roteras.
 

Foooock

 
Livet just nu... Allt är kaos! Jag får börja med att säga att jag lyckades komma till en väldigt religiös, kall och pedantisk familj. Det tog endast två veckor för oss alla att inse att vi är för olika, och absolut inte passar ihop. Jag gjorde mitt jobb bra, det kan jag säga. Men kemin mellan mig och familjen fanns verkligen inte där. Det blev som det blev. Jag har nu flyttat hem till Linda vid San Paolo, är jätteskönt att ha en nära vän här och hennes underbara familj som hjälper mig. Imorgon ska jag träffa en kvinna som är intresserad av mig som au pair! Det är toppen att jag kan träffa familjerna nu innan jag bestämmer mig. 
 
Det är såhär det ligger till, älskade vänner ♥

RSS 2.0