Det börjar gå mot hösten, det känns i luften. Man känner den där halvkyliga vinden svepa förbi, som får mig att tänka på en solig höstdag, sittandes på ett mysigt cafe i en av Roms alla gränder, avnjuta en varm Latte Macchiato insvept i en varm halsduk och raybans på näsan. Många tycker hösten är deprimerande, men det är verkligen en av mina favorit årstider.  Det känns som man får chansen att börja om, på ett bra sätt. Jag saknar Rom så det gör lite ont i hjärtat, varje gång jag lämnar den staden känns det som jag lämnat en bit av mig själv där. Därför kommer jag alltid hem till Sverige halv. Jag är inte samma person nu som när jag åkte. På bara en månad hann jag bli annorlunda, Kanske är det så att jag utvecklas i Rom på ett sätt jag inte gör här? Det händer alltid saker där, som får mig att reflektera, över mig själv och andra. Här hemma är det alltid samma sak, jobb, sova, äta.. Jag har många som jag älskar här i Gävle, men jag måste ge Rom en till chans. Jag pratar till och med om staden som att det är en person, vilket det känns som. Besvikelse som kan drabba dig när du är där, resulterar i att ROM inte levde upp till dina förväntningar. Kärlek du stöter på där, det är tack vare att ROM gav dig det. Sverige har jag bott i 20 år av mitt liv, därför måste jag göra det här. Jag är kär, kär i Rom. Tack för att du finns ♥

 

 

 

Lite underbara matbilder